Fusket med kömiljarden

Kömiljarden är socialminister Göran Hägglunds (KD) stora satsning under mandatperioden. Siktet är inställt på visionen om en vård utan köer. Landsting som lyckas kapa sina köer får dela på kömiljarden.

Vårdköerna i sig är ett seglivat dilemma som varje regering tvingas brottas med. När kömiljarden lanserades av Göran Hägglund 2008 stod över 100 000 personer i kö för vård och med en väntetid längre än vårdgarantins föreskrivna 90 dagar.

Initiativet tycks inledningsvis ge resultat, vid första mätningen hade samtliga landsting nått fram till målet inom något av områdena enligt statistiken från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). I en kommentar i samband med att de första miljonerna delades ut säger
Göran Hägglund:
– Resultaten överträffar mina förväntningar med råge. Kömiljarden har fungerat som en viktig morot i landstingens arbete med att korta köerna.

Men det finns en annan sida av myntet som visar sig vid en närmare granskning av hur vårdköerna sjunkit sedan kömiljarden introducerades.

Patienter trollades bort
För att nå hela vägen fram har landsting utnyttjat möjligheten att ställa patienter i en kö för så kallad patientvald väntan. I denna kö ska patienter stå som har accepterat att vänta längre än de tre fastställda månaderna som kömiljardens ersättning utgår ifrån. Men landsting har låtit det vara upp till patienten själv att vända sig till vården för att få ta del av garantin – och om patienten inte har protesterat har han eller hon placerats i kön för patientvald väntan. På så sätt har tusentals personer ”trollats bort” från kön som ersättningen i kömiljarden utgår ifrån.

– Stockholmare har fått hem brev där det har stått ”vi kan inte ge dig vård inom tre månader. Vill du ha vård inom vårdgarantins gräns får du vända dig till en annan vårdgivare eller kontakta vårdgarantikansliet”, säger Socialdemokraternas oppositionslandstingsråd Ilija Batljan.

Ett talande exempel är Anne-Sofi Andersson från Stockholm, som fick beskedet att hon skulle få vänta i tolv månader på att få träffa en hörselspecialist. Om hon hade några synpunkter skulle hon vända sig till vårdgarantienheten:
– Jag tänkte mer att det gällde om jag hade klagomål, inte att det skulle påverka min väntetid, säger Anne-Sofi Andersson till Rapport.

Rekordhöga köer
I Stockholms läns landsting befann sig 60 procent av patienterna som väntat längre än 90 dagar i kön för ”självvald väntan”. Det innebär att 12 500 patienter doldes. Köerna i landstingborgarrådets Filippa Reinfeldts (M) Stockholms län är alltså rekordhöga med 10 000 fler patienter i kö jämfört med när hon kom till makten 2006.

Skåne Landsting har låtit vanliga ombokningar förvandlas till självvald väntan, detta oberoende av om ombokningen lett till en förlängd väntan på några veckor eller på flera månader. ”Det är dock svårt att hitta en grund för denna tolkning i det befintliga regelverket, utan det handlar snarare om ett eget tillägg till reglerna”, skriver Socialstyrelsen i rapporten ”Uppföljning av den nationella vårdgarantin och ’kömiljarden’”, som släpptes i mars i år.

Göran Hägglund tackar nej till en intervju med Dagens Arena med hänvisning till tidbrist, men erbjuder sig samtidigt att komma med skriftligt svar.

Fanns det ingen möjlighet att uppmärksamma det här problemet tidigare och i så fall bara ha premierat de landsting som verkligen uppnått resultat?
– Tidigare regeringar brydde sig överhuvudtaget inte om hur många människor som väntade på behandling. Ingen visste hur många som väntade. De tog tyvärr inte tag i köerna och arbetet för att åstadkomma en påtaglig och bestående förändring, skriver Göran Hägglund.

Redan ett halvår innan den första utdelningen av kömiljarden kom dock signaler från SKL att landstingen placerade patienter i kön för patientvald väntan. I ett uttalande noterar SKL:s chef för avdelningen vård och omsorg, Göran Stiernstedt, att många landsting hade en ökande andel patienter som själva hade valt att vänta längre än vårdgarantins 90 dagar. Men först efter att de första pengarna delats ut och media uppmärksammat landstingens siffertrixande skulle regeringen reagera och reglerna skärpas.
– Kömiljarden är nytt men långsiktigt arbete och vi har sagt redan från början att vi löpande kommer att skärpa kraven och därför tar vi i år bort möjligheten att tolka frivilligt väntande på olika sätt. Frivilligt väntande ska ingå i underlaget för att undvika fusk, skriver Hägglund.

Även på andra håll har det riktats kritik mot landstingens åtgärder för att minska köerna. Socialstyrelsen, som har i uppdrag från regeringen att följa upp kömiljarden, granskade i rapporten om vårdgarantin och kömiljarden hur elva av Sveriges tjugo landsting har arbetat för att få ned vårdköerna.

”Konstgjord andning”
Landstingen har exempelvis sett över väntetidslistorna och remisshanteringen, de har också haft kvälls- och helgöppna mottagningar och köpt in vård från externa vårdgivare. Men bedömningen från Socialstyrelsen visar att landstingens insatser inte är mer än tillfälliga åtgärder för att minska köerna.
– Kortsiktiga insatser är som konstgjord andning. Det räcker inte att landstingen genomför tillfälliga insatser för att minska köerna, säger Bo Lindblom, en av författarna till Socialstyrelsens rapport.
– Det är alldeles för kortsiktigt agerat och många av de tjänstemän vi har talat med instämmer. När de ekonomiska incitamenten försvinner finns därför risk att köerna växer igen, säger Bo Lindholm.

Socialstyrelsen har också haft anmärkningar på att det är svårt att dra några långsiktiga slutsatser kring väntetidernas utveckling på grund av den höga andelen patienter som har placerats i kön för självvald väntan. Bedömningen har samtidigt försvårats av att det bara har varit möjligt att titta på hur köerna har sett ut för de grupper som omfattas av kömiljarden, men inte om detta har påverkat andra sjukdomsgrupper.

Vårdförbundets Eva-Lisa Krabbe är inne på samma linje som Socialstyrelsen och menar att de förändringar som kömiljarden leder till inte blir bestående:
– Med kömiljarden är det inte behoven som styr, utan tiden i kön. Kömiljarden belönar ett system som inte är funktionellt.

Eva-Lisa Krabbe efterlyser ett system som sätter prioriteringsordningen utifrån människors behov och att man måste se till den komplexa helheten. En sak står dock klart: Göran Hägglunds vision om en köfri vård återstår att uppfylla.

Fortfarande är väntan alldeles för lång
Kömiljardens måste förstås som den pr-exercis den är. Lätt utpekade framgångar har genererats. Men när de kortsiktiga incitamenten försvinner – då kommer köerna att återvända. Att göra en stor sak av kortsiktiga siffror ändrar inte faktumet att kömiljarden är ett fiasko. På en punkt har dock Göran Hägglund rätt i sin kommentar till Dagens Arena: ”fortfarande väntar alldeles för många patienter i vårdköer runt om i Sverige och så ska det inte vara”.