Bild: Åsa Fahlén, Lärarnas riksförbund och Johanna Jaara Åstrand, Lärarförbundet.

Regeringen presenterade i dag ett förslag till åtgärdsgaranti för att snabbare fånga upp elever som riskerar att inte klara av grundämnena. Men lärarfacken är inte enbart positiva.

Imorgon kommer regeringen att lämna ett förslag till lagrådet om att ändra i skollagen så att kraven på skolor att sätta in tidiga åtgärder till elever som behöver stöd skärps. Förslaget presenterades av utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) i dag.

Åtgärdsgarantin ska tvinga skolor att tidigt göra kartläggningar så att de kan upptäcka elever som behöver stöd för att klara ämnena svenska, svenska som andraspråk och matematik. Individuella stödinsatser ska sedan sättas in, redan från förskoleklass om det behövs, så att varje elev kan klara skolmålen.

Men Lärarförbundet är kritiska, och menar att det inte är kunskap om vilka elever som halkar efter som saknas – istället behövs mer resurser för att kunna ta itu med problemen.

– Det vi lärare saknar är tid för planering, utvärdering och uppföljning. Tid för reflektion, samarbete med kollegor och bra kompetensutveckling. En lärartidsgaranti – som garanterar oss lärare tid till detta – skulle vara det absolut mest effektiva för att höja kunskapsresultaten och få fler elever att klara skolan, säger Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand i ett uttalande.

Från Lärarnas riksförbund blir det »både ris och ros« till förslaget. Initiativet är bra, tycker Åsa FahlénLärarnas riksförbund. Men liksom Lärarförbundets ordförande anser hon att problemet inte handlar om att identifiera vilka elever som behöver stöd; det har lärarna redan koll på. Problemet är att stödet ändå ofta in faller ut, säger hon.

– Dels kan det handla om att få mer resurser, men det kan också handla om att omorganisera så att stödet kommer tidigare i skolan – i dag kommer det ofta först i högstadiet. Det behövs istället fler speciallärare i tidigare årskurser, säger Åsa Fahlén till Dagens Arena.

Farhågan är att åtgärdsgarantin ändå blir otydlig. Lärarens uppfattning om vem som behöver stöd och inte måste vara den som gäller, tycker Åsa Fahlén, istället för att det ska bli föremål för diskussion högre upp i leden var gränsen går för vem som behöver särskilt stöd.