Foto: Pexels / Pixabay

VAL-ENKÄT Feministiskt initiativ är det enda av de svenska partierna som vill låta EU lagstifta om sociala rättigheter. Men trots en bred enighet om att inte flytta laglig makt till EU skiljer sig partierna åt i hur de ser på faran eller nyttan med gemensamma sociala mål inom EU.

Dagens Arena har ställt åtta frågor till de partier som idag finns representerade i Europaparlamentet, och som ställer upp för omval. En av frågorna lyder:

»Vilka verktyg har EU när det gäller socialpolitiken och hur vill ni använda dessa?«

Svaren på frågorna redovisas längre ned i artikeln, och vi har bett några kunniga personer kommentera partiernas svar. Per Hilmersson, internationell chef på TCO ser en tydlig skiljelinje mellan partierna.

–M, KD, SD och C anser att arbetsmarknads- och socialpolitiken ska vara en nationell fråga, och de är samtliga emot den europeiska pelaren för sociala rättigheter. S, MP, V och L menar att den sociala pelaren är bra och viktig för EU, att ansvarsfördelningen mellan EU och medlemsländerna på området är bra som det är idag, där alltså EU har rätt att besluta om minimiregler inom vissa frågor som rör t.ex. arbetsvillkor och arbetsmiljö.

– Som jag läser svaren är Fi det enda parti som vill att EU får ökat inflytande över arbetsmarknads- och socialpolitiken. Fi framför även en rad konkreta förslag på området, säger Per Hilmersson.

Kerstin Ahlberg, föreståndare för institutet för social civilrätt vid Stockholms universitet, menar att de flesta skillnaderna i partiernas svar bygger på olika politiska uppfattningar.

– Det är inte så att någon har mer »rätt« än de andra. Möjligen kan man tycka att Kristdemokraternas hänvisning till att socialdemokraternas Europaparti vill förlägga socialförsäkringssystem på EU-nivå är oseriös – det är att skapa guilt by association. Just den idén har ingen som helst chans att få gehör inom överskådlig tid. Det skulle kräva enhällighet bland medlemsstaterna och de nordiska länderna skulle i varje fall motsätta sig det, säger Kerstin Ahlberg.

Här får hon medhåll av Andreas Inghammar, docent i handelsrätt vid Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, som säger att funktionsrättsfördraget, som kan liknas vid EU:s grundlag, uttryckligen slår fast att EU saknar befogenhet att lagstifta om ”Kampen mot social utslagning” respektive ”Modernisering av systemen för social skydd”.

En rädsla för att sociala pelarens formuleringar ska bli till lag är alltså obefogad, enligt honom, och det både av rättsliga skäl och politiska, då stödet saknas för sådana förändringar.

– Samordning mellan socialförsäkringssystemen har vi haft sedan i vart fall 1971, och man kan tänka sig fortsatt samordning. Det kan röra frågor som i vilket land jag tar ut min föräldraledighet om två föräldrar är från olika länder och jobbar i olika länder. Att harmonisera socialförsäkringar är däremot enligt min mening helt uteslutet – då måste vi också harmonsiera arbetsgivaravgifter och skatterna och det finns det inte heller stöd för, säger Andreas Inghammar.

Han förtydligar också att skillnaden mellan EU:s socialpolitik och arbetsmarknadspolitik – som båda ingår i den sociala pelaren – för Sveriges del är att här styrs socialpolitiken i huvudsak av nationell lagstiftning, medan arbetsmarknaden i huvudsak regleras av arbetsmarknadens parter.

 

Enkätfråga: Vilka verktyg har EU när det gäller socialpolitiken och hur vill ni använda dessa?

Centerpartiet: Sammanhållningspolitiken och socialfonderna är viktiga instrument för att stödja en hållbar social utveckling i hela EU. Centerpartiet anser dock inte att socialpolitiken ska föras upp till EU-nivå, och vi har därför motsatt oss den sociala pelaren. Den riskerar att bli ett allvarligt hot mot den svenska modellen och kan leda till långtgående regleringar som hindrar jobb och företagande. Det kan på sikt försämra villkoren för anställda i Sverige.

Feministiskt initiativ: Vi vill att EU ska ha mycket större inflytande i sociala frågor, frågor om mänskliga rättigheter och likabehandling. EU ska dra upp rättighetsbaserade miniminivåer vilka inte ska hindra enskilda medlemsstater att gå längre i sitt arbete. Det första steget för EU är att förtydliga målsättningarna i det som idag finns i deklarationen om sociala rättigheter i direktiv och resolutioner. Det är först då de blir juridiskt bindande för EU:s medlemsstater.

FN:s första hållbarhetsmål är »ingen fattigdom« och detta har EU förbundit sig till att genomföra; fattigdomsbekämpning är ett av EU:s och medlemsstaternas specifika mål på det socialpolitiska området. För att genomföra detta måste EU ha större inflytande i socialpolitik.

Kristdemokraterna: Kristdemokraterna vill effektivisera EU:s regionalpolitik. Fonderna bör i högre utsträckning gå till de allra fattigaste regionerna. Regelverket för den så kallade socialfonden behöver ses över för att pengarna också ska nå fram. I övrigt bör EU:s socialpolitik handla om ett utbyte av best-practice. Att förlägga socialförsäkringssystem på EU-nivå, som exempelvis socialdemokraternas Europaparti vill, är en dålig idé.

Liberalerna: För att Europa ska kunna vässa sin konkurrenskraft och klara en snabb ökning av välfärdskostnader behövs samhällen som håller ihop, där fler arbetar och bidrar till välfärden. EU:s sociala pelare slår fast ett antal minimirättigheter kring utbildning, jämställdhet, a-kassa, sjukförsäkring, barnomsorg, omställning och vård, för alla medborgare. Pelaren ska fungera som påtryckningsmekanism som får medlemsländerna att genomföra nödvändiga reformer.

Miljöpartiet: Vi välkomnar att EU numera har den sociala pelaren. Den tydliggör mycket av det som redan gäller, men kommer också innebära en viktig draghjälp för förbättringar på det sociala området i unionen. Konkreta jämförelser kommer nu enkelt kunna göras när det gäller arbetsförhållanden, sociala rättigheter med mera.  Ansvaret ligger kvar hos de enskilda länderna, men detta blir en viktig påtryckning. Miljöpartiet anser att det är både rimligt och viktigt att lära av varandra, och att de sociala villkoren i unionen förbättras. Vi vill inte utvidga EU:s mandat, men anser att om eller när särskilda frågor kommer lyftas så ska dessa förslag prövas utifrån sina egna förutsättningar.

Moderaterna: I första hand ska medlemsländerna själva besluta om socialpolitiken – den ska inte beslutas i Bryssel. Sociala pelaren innebär att en grund skapas för att driva fram lagstiftning som i dag inte är EU-gemensam. Vi anser att bättre erfarenhetsutbyte inom EU i stället ska vara den främsta samarbetsformen vad gäller dessa frågor.

Socialdemokraterna: Socialpolitiken berör i första hand frågor med nationellt beslutsfattande avseende lagstiftning/resursanvändning av skattemedel med mera. Vi tycker att det ska vara så även fortsättningsvis. Varje land måste själv kunna bestämma sina egna socialpolitiska ambitioner. Det hindrar inte att EU-länderna kan öka sitt samarbete för att underlätta för EU:s medborgare att bo och arbeta i olika EU-länder. Det är också viktigt att säkerställa grundläggande sociala rättigheter för sammanhållningen inom EU och den inre marknaden och för att möta de sociala utmaningarna som EU-länderna står inför. Vi tycker bäst att det kan ske inom ramen för arbetet med den sociala pelaren och de 20 principer för sociala rättigheter som antogs på toppmötet i Göteborg hösten 2017. Vid framtida fördragsändringar tycker vi att det är viktigt att fördraget kompletteras med ett socialt protokoll som bland annat säkerställer arbetstagarnas rättigheter, inte minst för att motverka lönedumpning

Sverigedemokraterna: Välfärdsfrågor ska vara en nationell angelägenhet. Om socialpolitiken ska finansieras och harmoniseras gemensamt i Europa finns en överhängande risk att det kommer ske med medel som behövs i svensk välfärd, med konsekvensen att förutsättningarna att återställa en hög nivå i svensk välfärd går om intet. Vi kommer att rösta nej till varje försämring av svensk välfärd och varje tendens att överlåta makt över välfärdsområdet till EU.

Vänsterpartiet: Vi vill se ett Europa som prioriterar vanligt folk och deras livsvillkor istället för att alltid prioritera storföretagen och kapitalet. Det innebär att vi vill att EU ska säkra att medlemsstaterna alltid får gå före vad gäller medborgarnas sociala rättigheter, såsom löner, jämställdhet och arbetsmarknadspolitik. Den sociala pelaren är en uppsättning avsikter för att förbättra arbetsvillkoren för människor runtom i EU. Avsikterna är bra, det är dags att EU börjar tala även om sociala villkor, inte bara om den inre marknadens intressen. Vi anser att EU ska arbeta mer aktivt med dessa frågor på olika sätt, men utan att lagstifta. Vi vill inte att mer makt flyttas till EU.

.

Enkät: Ottilia Hammarlund