En attack eller ett försvar?

Fackförbundet ST har larmat om att Inspektionen för socialförsäkringen vill kartlägga åsikter bland Försäkringskassans anställda. Inspektionen säger sig vara ute efter något helt annat. Dagens Arena ställer frågan: Vad är det egentligen som pågår?

Inspektionen för socialförsäkringen (ISF), Försäkringskassans tillsynsmyndighet, har bestämt sig för att granska huruvida/i fall Försäkringskassans anställdas personliga åsikter om sjukförsäkringens regelverk påverkar besluten. Granskningen har initierats av ISF själva inom ramen för det tillsynsuppdrag som myndigheten har. Det är ett uppdrag som syftar till att, som det heter, ”värna rättssäkerheten och effektiviteten inom socialförsäkringsområdet”. Föga förvånande har fackförbundet ST, som organiserar statsanställda, reagerat kraftigt.
– Jag blir upprörd, av olika skäl. Dels kommer uppdraget inte från politiker, dels är det oklart om det ingår i myndighetens uppdrag. Risken finns att granskningen bidrar till att underminera förtroendet för statstjänsten, säger Annette Carnhede, ordförande för ST.

Inget nytt att ifrågasätta statstjänstemän
Det är inte resultatet av granskningen i sig som är bekymmersamt, menar Carnhede.
– Men den här typen av debatter sätter igång tankegångar hos medborgare, som börjar fundera på huruvida statstjänstemännen har åsikter som påverkar myndighetsutövandet. Dessutom vet vi inte riktigt hur resultatet ska användas, och det gör ju Försäkringskassans personal orolig.

Att beslut fattade av medarbetare på myndigheter ifrågasätts utifrån sina personliga politiska övertygelser är inget nytt för ST. Från tid till annan har det väckts frågor kring olika myndigheters anställda. Det har tidigare hävdats att Arbetsförmedlingens personal putsar till arbetslöshetsstatistiken i samband med val. Även personalen på Migrationsverket har stundtals ifrågasatts. Annette Carnhede menar att skillnaden är att tidigare angrepp mot statsanställda har kommit från enskilda debattörer och riksdagspolitiker som försöker plocka billiga poänger. När ifrågasättandet nu kommer från en myndighet får frågan en helt annan tyngd.
– Nu menar ISF att enkäten ska vara frivillig. Men vad är det då för värde i förslaget? Jag har pratat med civilminister Stefan Attefall (KD), det statsråd som har ansvar för personalpolitiken, men i hans stab skyller man ifrån sig med argumentet att frågan inte är ”politisk”. Jag har dock lyft det vidare, eftersom det angår personalpolitiken för statsförvaltningen. Det är en mer principiell fråga nu, säger Annette Carnhede.

Vad är egentligen syftet?
På ISF har man en annorlunda bild av granskningen. Generaldirektör Per Molander beklagar sig över att granskningen i massmedier beskrivits som ”åsiktsregistrering”, något han menar att det inte alls är frågan om.
– Det som har spridits i massmedia så här långt är ganska missvisande, för att uttrycka det milt, säger Per Molander. Han menar att bakgrunden till förslaget är en bok från 2009, ”Sjukskrivningarna och välfärdens infriare”, skriven av Helena Stensöta Olofsdotter (docent i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet).
– Komprimerat kan man säga att Stensöta Olofsdotter i sin bok driver tesen att Försäkringskassans anställda i sitt dagliga beslutsfattande låter sig styras av sina privata politiska åsikter, vilket ju är en rätt allvarlig anklagelse. Vi kom fram till att hon inte har underlag för det hon säger, att analysen är felaktig. Då beslöt vi oss för att göra det här ordentligt, säger Per Molander.

”Anklagelsen ligger redan på bordet”
– Vi kommer inte fråga om politisk övertygelse utifrån partisympatier. Vi kommer att fråga om de anställdas syn på regelverket för sjukförsäkringarna. Vi har inget intresse av partisympatier över huvud taget. Jag har lite svårt att förstå upprördheten. Med anonymitet och frivillighet försvinner farhågorna, som jag ser det. Vi vill ju klarlägga den här allvarliga beskyllningen. I och med boken ligger anklagelsen redan på bordet, säger Per Molander.

Hur ska resultatet användas?
– Förhoppningsvis ska det här leda fram till ett korrekt svar på Stensöta Olofsdotters fråga. Vår tes är att det visserligen finns en bredd på de anställdas åsikter, men vi tror att det inte påverkar besluten. Vi vill rentvå de anställda. Om det är så att Stensöta Olofsdotters slutsatser stämmer får Försäkringskassans ledning gå vidare med det.

Vad händer med falsifierbarheten i er egen undersökning, om det är frivilligt att svara?
– Om vi når ut med korrekt information, i stället för den felaktiga och ofullständiga som hittills gått ut, tror jag att vi kommer att få in tillräckligt många svar.

Vad gick snett i kommunikationen?
– Det vill jag inte spekulera i. Vi hade en träff med Försäkringskassans ledning för en månad sedan, då lämnade jag en inbjudan till ledningen att informera de anställda, men det är oklart om det hörsammats.

Så vad är det egentligen som pågår? Ett exempel på hur myndigheter går enskilda debattörers ärenden och misstänkliggör statsanställda? Eller ett försök att avfärda anklagelser om partiska myndighetsbeslut? Åsikterna om ISF:s granskning av personalen på Försäkringskassan går isär. Egentligen kommer frågan ur ett större problem: Med den borgerliga regeringens sjukförsäkringssystem har Försäkringskassans, men även Arbetsförmedlingens, personal hamnat i en allt mer orimlig sits. Reglerna är svåra att förstå och kravet på att jämföra med en ”teoretisk arbetsmarknad” blir till en övning i abstraktion. Än svårare är det att förklara systemets alla regler för de medborgare som kommer i kontakt med myndigheten.

Samtidigt får arbetsmiljön på Försäkringskassan bottenbetyg av de anställda och myndigheten är drabbad av nedskärningar.

Den som vill leta efter faktorer som påverkar personalens beslut borde rimligtvis börja där.