Värnplikten är avskaffad och alla inom Försvarsmakten måste vara beredda på att göra utlandstjänst. Med den borgerliga regeringen har Sverige fullbordat resan från folkförsvar till yrkesarmé.
I början av juli damp ett kuvert ned i Jonas Jonmars brevlåda vid hans hus i Skåne. Brevet, som var undertecknat av överbefälhavare Sverker Göransson, uppmanade mottagaren att säga ”ja” eller ”nej” till försvarets nya anställningskontrakt.
Brevet i sig kom inte som någon stor överraskning. Han och hans kollegor hade naturligtvis talat om vad som höll på att hända inom försvaret. Omläggningen av försvarspolitiken hade pågått under en längre tid. Men när brevet från ÖB kom ställdes allting på sin spets. Det var tid att välja.
Efter visst funderande bestämde sig Jonas Jonmar – sedan 20 år anställd vid pansarregemente P7 i Revingehed – att kryssa i rutan för ”nej”, väl medveten om vad det skulle innebära. Hans dagar i militären var räknade.
Ett nytt försvar var på väg att ta form.
Regeringen fortsätter på inslagen väg
Omläggningen av försvaret påbörjades egentligen redan för tjugo år sedan. I samma ögonblick som Sovjetunionen kollapsade försvann också det enda verkliga militära hotet mot svenskt territorium. Det var inte längre självklart vad vi skulle ha Försvarsmakten till.
Långsamt inleddes en omorientering av militären. Flera regeringar passade på att spara pengar – många regementen lades ned under 1990- och 2000-talet. Men även inriktningen på det svenska försvaret ändrades.
– Man har lite grann lämnat den territoriella försvarstanken, att försvaret finns till för att försvara det svenska territoriet, säger Annica Kronsell, statsvetare vid Lunds universitet.
– Nu har internationella insatser blivit huvuduppgiften, som att delta i Isaf-styrkan i Afghanistan, eller i olika EU- och FN-uppdrag, fortsätter hon.
Den utveckling som Annica Kronsell beskriver ligger fast. Georgienkrisen 2008 såg för ett tag ut att kunna vrida fokus tillbaka till det svenska territoriet. Men när riksdagen sedan beslutade om inriktningen av det svenska försvaret de närmaste fem åren var ambitionen ändå tydlig. I propositionen från regeringen slås det fast att väpnat angrepp direkt mot Sverige är fortsatt osannolikt under överskådlig tid, och att Sveriges engagemang i fredsfrämjande insatser under EU:s, FN:s och Natos ledning bör öka.
Tvingande utlandstjänst
– När jag åkte ut första gången levde jag inte med någon. Andra gången hade jag en flickvän som nu är min fru. I dag har jag en liten dotter på tre år.
Jonas Jonmar har deltagit i två utlandsoperationer, i Bosnien 1995 och 1997. I dag är han 41 år gammal. En stor del av sitt vuxna liv har han arbetat vid pansarregemente P7 i Revingehed, ett par mil öster om Lund. Men inte längre.
– Jag har lämnat in min uniform och är uppsagd från och med första november. Så min kontakt med Försvaret blir allt mer sporadisk, berättar han.
I somras började nya regler att gälla för Försvarsmaktens anställda. Tidigare var utlandsuppdragen frivilliga. De som ville delta i internationella insatser för Sveriges räkning fick själva anmäla sitt intresse. Men i det nya försvar som håller på att växa fram är utlandstjänstgöring tvingande. Alla som skriver på ett anställningsavtal med Försvarsmakten måste acceptera att de kan bli skickade utomlands. För Jonas blev det ett för högt pris att betala. Han ville prioritera sin familj.
– Jag vill kunna bestämma själv om jag ska åka ut på utlandsuppdrag. Och om det i stället ska vara upp till någon annan så tycker inte jag att det är okej. Så jag svarade nej och tog konsekvenserna.
Det är många som har gjort likadant. Fram till slutet av september hade runt 600 anställda inom Försvarsmakten tackat nej till utlandstjänstgöring, och därmed blivit uppsagda. Officersförbundet har talat om att ta fallet till Arbetsdomstolen. Jonas själv har inget emot att försvaret deltar i insatser utomlands, men tycker däremot att det var mycket som var oklart med det nya anställningsavtalet.
– För mig fanns det allt för många frågetecken kring svarsalternativen. Hur ofta skulle man vara tvingad att åka ut? Hur fungerar försäkringar och ersättningar när man är ute? säger han.
Den omläggning som har drabbat Jonas och hundratals andra anställda inom Försvarsmakten har väckt många olika frågor. Till exempel: Om alla som är intresserade av att arbeta inom Försvarsmakten måste vara beredda att göra utlandstjänst, utan möjlighet att säga nej, vilka är det då som kommer att söka sig till försvaret? Människor som är lite äldre, som också är föräldrar och har familj?
Eller yngre, ensamstående människor som inte har ”stadgat sig”?
Avskaffad värnplikt
När värnplikten avskaffades förra sommaren – i händelse av krig eller andra omfattande hot kan den återupptas – skedde det utan större debatt. Efter 109 år har Sverige tagit det definitiva steget över till en yrkesarmé. Ändå var det helt tyst.
En förklaring kan förstås vara att värnplikten de senaste tio, femton åren inte har varit särskilt allmän, ens för män. Allt färre killar har ”gjort lumpen”. Många tycker kanske att skillnaden mellan gårdagens begränsade värnpliktssystem och morgondagens yrkesförsvar inte verkar vara så stor. Men Annica Kronsell, som i sin forskning tittat närmare på just värnplikten, tycker ändå att det är märkligt att omläggningen inte har diskuterats mer.
– Under många år har det funnits ett politiskt konsensus om värnpliktstanken, säger hon.
– Värnplikten hängde ihop med folkhemstanken, att alla – män – skulle bidra och vara delaktiga i försvaret av landet.
Nu väntar något annat bakom hörnet. Försvaret ska bli mindre, snabbare och effektivare. Men vilka som kommer att söka sig till försvaret, vilka egenskaper Försvarsmakten och våra politiker egentligen vill se hos Sveriges soldater har det knappt talats någonting om. Annica Kronsell påpekar att när värnplikten nu har försvunnit, minskar Försvarsmaktens möjligheter att påverka vilka som hamnar i försvaret.
– Tidigare hade ju försvaret tillgång till en mycket större grupp rekryter, säger hon.
– Om man under mönstringen var lite skeptisk till dem som ”ville för mycket”, så är jag inte säker på att försvaret har samma möjlighet att säga nej till dem i dag. Om man kan tillåta sig den lyxen.
Också Anders Eriksson, generalsekreterare på det snart nedlagda Värnpliktsrådet, varnar för möjligheten att det framför allt är ”stridisar” som lockas till det nya försvaret.
– Det försvaret gör handlar, skarpt sett, om att göra insatser. Och om vi vill vinna ”hearts and minds” i Afghanistan eller var vi nu är så måste vi ha tänkande människor på plats, som har förståelse för kulturella skillnader till exempel, säger han.
Färre rekryter, större mansdominans
I januari nästa år börjar de första rekryterna i det nya försvaret sin grundläggande militära utbildning (GMU) på tre månader. I oktober och november har Pliktverket genomfört den första perioden av antagningsprövningar – det som lite förenklat har ersatt mönstringen – efter det att värnpliktssystemet avskaffades i somras. Innan de sökande når dit har en del av dem redan sållats bort i ”rekryttesten”, de webbenkäter alla intresserade måste svara på. Än så länge går det inte att säga särskilt mycket om vilka det är som har sökt, men en sak står helt klar.
Även jämfört med den begränsade värnplikt som funnits de senaste åren är Försvarsmaktens nuvarande rekryteringsunderlag mycket, mycket mindre än tidigare.
Under hösten har strax över 4 000 personer genomfört de så kallade rekryttesten. Därefter har antalet sökande lite grovt halverats vid varje steg av urvalsprocessen. Runt tusen personer väntas påbörja den nya militära grundutbildningen i januari. Det kan jämföras med år 2009 då drygt 21 000 personer mönstrade. Urvalet förra året var med andra ord fem gånger så stort. Förra året nåddes också en toppnotering för kvinnligt deltagande i försvaret. Nästan var fjärde person som skrevs in för värnplikt 2009 var kvinna. Men den trenden fortsätter inte i det nya yrkesförsvaret. Männen utgör mer än 90 procent av alla dem som kvalificerat sig till den nya militära grundutbildningen.
Det går bara att spekulera kring varför det nya yrkesförsvaret än så länge inte lockar kvinnor i samma utsträckning. Men när Försvarsmaktens reklamkampanjer började synas i somras höjdes röster som talade om ”machoideal” och överdriven action. I en av de reklamfilmer som blivit hårt kritiserad målas en scen från den internationella insatsen utanför Somalias kust upp. Ett antal unga manliga soldater – inga kvinnor syns i reklamfilmen – i solglasögon och med automatvapen åker i hög fart gummibåt över vattnet för att avvärja ett hotande piratangrepp. ”Har Du vad som krävs för att ha en åsikt?” frågar sedan eftertexterna retoriskt.
– Om man tittar på de reklamfilmer som försvaret körde i somras så har de ett tilltal och formspråk som tilltalar just de 19-åringar som vet att de vill bli militärer, men inte särskilt många andra, kommenterar Anders Eriksson.
Kanske är det dessa 19-åringar som kommer att befolka den svenska militärmakten om ett par år.
Fotnot: Detta är del 3 av 10 i Dagens Arenas granskning av regeringens politik. Läs mer om granskningen här.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
