Klimat En halv grad kan vara avgörande för hundratals miljoner människor, havens korallrev och permafrosten. FN:s nya klimatpanel-rapport är dyster läsning, men budskapet är ändå att det inte är för sent – om ansträngningarna fördubblas. 

De senaste 16 av de 17 åren har varit de varmaste åren någonsin, sedan mätningarna startade 1880. Världen står inför en »tipping point«, det vill säga att självförstärkande naturliga processer startar som i sin tur ökar mängden växthusgaser i atmosfären.

Om jordens uppvärmning kunde begränsas till 1,5 grad istället för två grader, fram till 2100, så hade alltför stora negativa konsekvenser i framtiden kanske kunnat undvikas. Och det oavsett om vi mäter negativa konsekvenser i form av mänskligt lidande, sämre skördar globalt, minskad biologisk mångfald, andra katastrofer till följd av extremväder, eller ekonomi.

Det är analysen i den rapport som FN:s klimatpanel PICC släppte natten mot måndag. Det är en bister läsning, men budskapet är ändå att det inte är försent. Ansträngningarna måste fördubblas.

– Det är inte omöjligt att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader, sa IPCC:s ordförande Hoesung Lee under måndagsnatten när rapporten presenterades i Sydkorea.

– Men det kräver aldrig tidigare skådade ansträngningar i hela samhället, tillade han.

Redan nu är uppvärmningen cirka 1 grad jämfört med förindustriell tid. FN-rapporten redovisar nu för de kraftigt ökade klimatkonsekvenserna om den globala temperaturökningen överstiger 1,5 grader.

  • Biodiversiteten kommer att påverkas starkt – antalet arter kommer att minska. Bland annat kommer en tredjedel av världens koraller överleva vid 1,5 grader, men bara en hundradel överleva 2 grader.
  • Försvinnandet av isarna på Grönland och i Antarktis kan vid en temperaturökning över 1,5 grader innebära flera meters höjning av havsnivån.  Lyckas 1,5 graders målet nås så hade det kunnat bespara 10 miljoner människor från att behöva flytta på grund av havshöjningarna.
  • Mindre extremväder, med färre stormar, orkaner och skyfall, och färre livshotande värmeböljor och torka. Flera hundra miljoner färre människors kan komma att drabbas av klimatförändringarna om uppvärmningen stannar vid 1,5 grad. Bland annat på grund av att skördarna inte försämras fullt lika mycket och färre tros dö i sjukdomar som malaria.

Läs mer: Det här händer vid 1-5 graders temperaturhöjning

Genom Parisavtalet har världens länder förbundit sig till att hålla den globala uppvärmningen under 2 grader, och sikta på 1,5 grader. Hittills har de globala utsläppen inte börjat minska alls säger Markku Rummukainen, klimatrådgivare vid SMHI, professor i klimatologi vid Lunds universitet och en av tre svenskar som deltagit i mötet, till TT.

Med ländernas nuvarande politik och ambitionsnivå når vi 1,5 graders målet redan 2040 och den globala uppvärmningen blir år 2100 närmare 3 grader.

Rapporten slår fast att förnyelsebar energi ska stå för hälften eller mer av planetens hela energisystem samtidigt som all kolanvändning upphört, till 205o. Redan till 2030 måste koldioxidutsläppen från fossila bränslen halveras.

Samtidigt fortsätter världens stora kolbolag att planera och bygga nya kolkraftverk i Tyskland. Trots insikten att kolkraften måste minska om klimatmålen i Parisavtalet ska uppnås. Även under Trumps ledning har kolet fått ett uppsving i USA, där utvinningen av fossila bränslen prioriteras och lagar om utsläppsregler rivs upp för att hjälpa industrin på traven.

Även Sverige, vars territoriella utsläpp, alltså de utsläpp som produceras i Sverige, har minskat sedan 1990-talet, måste öka takten för att nå de egna målen.

– Vi har minskat våra utsläpp totalt med 26 procent mellan 1990 och 2016. De senaste åren har vi minskat med ungefär 2 procent per år, men om vi ska nå vårt klimatmål som är en minst 85 procentig minskning fram till 2045 så behöver vi en minskningstakt på 5–8 procent per år, så det går för långsamt även i Sverige, säger Jonas Allerup, klimatanalytiker på Naturvårdsverket.

Den 26 procentiga minskningen räknar den med de koldioxidutsläpp som orsakas av vår konsumtion? 

– Nej, det är bara för de territoriella utsläppen i Sverige. Från 1990, om man räknar med de konsumtionsbaserade utsläppen, så står Sveriges utsläpp stilla, de har varken ökat eller minskat. Räknar man med utsläppen från konsumtionen så har vi ungefär dubbelt så stora utsläpp jämfört med de utsläpp som produceras i Sverige. De territoriella utsläppen står för ungefär 53 miljoner ton koldioxidekvivalenter, de konsumtionsbaserade för strax över 100 miljoner ton.

Figuren visar skillnaden mellan att beräkna utsläppen inom Sveriges gränser, så kallade territoriella utsläpp respektive konsumtionsbaserade utsläpp till följd av svensk konsumtion samt produktionsbaserade utsläpp från svenska aktörer. Källa: Naturvårdsverket och SCB

 

Läs även: Regeringens subventioner skadar miljön

Inom Sveriges gränser så står transport för 1/3 av utsläppen och industrin för 1/3. Den tredje tredjedelen fylls av framförallt jordbruket, men även elproduktion, hushållens uppvärmning och avfallshantering.

Enligt Jonas Allerup måste så väl industrin som transportsektorn genomgå ett paradigmskifte. För samtidigt som exempelvis SSAB:s produktionssystem för stål är ett av de mest koldioxideffektiva i världen innebär dagens teknik att SSAB är Sveriges enskilt största utsläppskälla av koldioxid.

Stålindustrin hoppas nu på exempelvis ett projekt som heter HYBRIT, som är ett försök att skapa en vätgasbaserad järnproduktion. I bästa fall kan tekniken införas i storskalig industriell produktion om 2030 år.

För transportsektorn finns det idag en reduktionsplikt i form av biobränsle, men Jonas Allerup tror att det framförallt kommer behöva handla om minskad energianvändning och elektrifiering av fordonsflottan.

Men säger inte IPCC:s rapport att omställningen måste ske nu, för att vi ska ha en chans att klara 1,5 graders målet? 

– De globala utsläppen behöver halveras redan 2030 och nå netto-noll redan omkring 2050. Så därför säger IPCC att omställningen behöver ske snabbare och i alla sektorer. En del av tekniken finns redan på marknaden. För transporterna så finns exempelvis redan tekniken för elbilarna. Det som inte finns är de kompletterande åtgärderna, alltså de negativa utsläppen. För där har man bara börjat få fram sådana anläggningar och IPCC räknar med att vi i framtiden ska ha väldigt stora negativa utsläpp. Den teknologin finns inte riktigt än.

Läs även: Vad lovade och höll partierna i klimatpolitiken?

Även i Europa är transportsektorn en av de största källorna till utsläpp. Miljöorganisationen Transport & Environment, T&E, säger att de europeiska transporterna är det »ruttna äpplet i EU:s klimatkorg«.

– För att undvika att hela korgen förstörs måste Europa ta avgörande beslut kring transportsektorns utsläpp nu. Det första, mest självklara stället att börja på är bilarna, som kommer att diskuteras imorgon av de berörda ministrarna. Bland medlemsländerna finns det ett stöd för en högre ambitionsnivå och vi vill att de stödjer förslaget om en 40 procentig reduktion av bilutsläpp till 2030. Det är ett strikt minimum, säger Carlos Calvo Ambel, analys- och klimatchef vid T&E.

95 procent av EU:s transportutsläpp kommer från bilar, lastbilar och bussar och har sedan 2013 växt. Vilket även flygets utsläpp har gjort och Carlos Calvo Ambel säger att om inte flygets utsläpp också minskar så finns det ingen möjlighet att undvika de mest katastrofala miljöförändringarna.

– De här frågorna har ignorerats under för lång tid. Green-washing är inte längre möjligt.

Läs även: Miljörörelsen: Flygets Parisavtal för svagt

Läs även: Sant och falskt om flygets utsläpp

IPCC:s rapport är en sammanfattning av forskningsläget och kommer ligga till grund för nästa klimattoppmöte som håls i Katowice, Polen, i december. Det är på det mötet som medlemsstaterna ska besluta om ett gemensamt regelverk för att nå målen i Parisavtalet.

På onsdag röstar miljöutskottet i EU om EU-linjen inför klimattoppmötet.

Innan omröstningen kommenterade klimatminister Isabella Lövin att hon vill se ett EU som leder det globala klimatarbetet.

– Forskningen talar sitt tydliga språk. Världen måste ställa om i en aldrig tidigare skådad takt om vi ska undvika de allvarligaste klimateffekterna. Sverige anser att EU, som ledare i det globala klimatarbetet, måste svara upp mot denna utmaning.

Läs även: Riksbankens ekonomipris till klimatrelaterad forskning