Christofer Fjellner (M) tycker att många EU-parlamentarikers kompromissvilja om TTIP liknar hans egen – när han var 17 år och Ayn Rand var hans idol. “Det urvattnar avtalet totalt”, säger han. 

Jag är gammal glad nyliberal, one of the few surviving. När jag var ung var det Ayn Rand som var ”the shit”. Hon hade en viktig grej: Förkasta kompromissen – allt som är en kompromiss är att förlora, eftersom det finns ett rätt. Då tyckte man att ju mer extrema folk var, desto mer rätt hade de. Det är så EU-parlamentets miljöutskott resonerar, som när jag var 17 år och läste den nyliberala doktrinen.

Det säger Europaparlamentarikern Christofer Fjellner (M), ledamot i internationella handelsutskottet och suppleant i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, om delar av Europaparlamentets inställning till handelsavtalet TTIP som förhandlas mellan EU och USA.

Han tycker att TTIP är det bästa handelsavtalet någonsin. Men han är långt ifrån nöjd. Delvis för att ministerrådet gav EU-kommissionen alldeles för begränsat förhandlingsmandat redan från början. Och delvis på grund av parlamentets ovilja att kompromissa med USA om koldioxidutsläpp, antibiotikaresistens och andra standarder.

– TTIP var urvattnat redan i utgångsläget. Men varför känner sig kommissionen tvungen att en gång i veckan gå ut och bedyra att de inte kommer att kompromissa eller harmonisera på områden där EU och USA inte redan har samma ambitioner? Jo, för att det finns en hel lista med saker som utskotten vägrar förhandla om, säger Christofer Fjellner.

Det är enligt honom tråkigt och konstigt att parlamentet har en skyddsambition snarare än en resultatambition.

– Avtalets värde blir mindre om vi inte kompromissar om nya standarder och nivåer. Jag tror att vi har bäst standard, men USA har näst bäst. Om vi harmoniserar dem kan de bli globala standarder som kan påverka hela världen, säger Christofer Fjellner.

Han är inte missnöjd med hela förhandlingarna. Men handelskommissionär Cecilia Malmströms reform av den kontroversiella tvistlösningsmekanismen ISDS tycker Fjellner är en riktigt dålig idé. Den bör vara som den är i Ceta-avtalet – vilket parlamentet sannolikt kommer att rösta om innan årsskiftet.

– Jag vill inte ens prata om hur dåligt hennes förslag är, det är bara en ”face saving operation” för att rädda Sigmar Gabriel och den tyska sossegruppen. Hela debatten om ISDS känns som en ”blast from the past”. Hade Shakespeare skrivit något om investeringskapitlet i TTIP hade det hetat ”Much ado about nothing”, säger han.