På fredagskvällen talade folkpartiledaren Jan Björklund i Almedalen. Det blev ett tal där Björklund svingade åt alla håll, men levererade lite nytt inbehåll.

Globalisering! Ökad lönespridning! Euron! Värnskatten! Jantelagen! Och så flumskolan då. Sett till antalet kryss i Dagens Arenas floskelbingo leder sannolikt folkpartiledaren Jan Björklund.

I övrigt är det ingen större fröjd att lyssna till Björklund, som i sina bästa stunder låter som att han läser en godnattsaga för barn (Det var en gång en skola som några stora stygga flummare hade satt samman…) och i sina värsta som om han läste högt ur telefonkatalogen. Men att han i stället för nummer gjorde en lång uppräkning av allt gott Folkpartiet gjort för skolan och hur oppositionen konsekvent motsatt sig av dessa reformer.

Innehållsmässigt är passagen om skolan inte ny. Förutom dagens utspel om lärlingsanställnigar är det mesta gammal skåpmat: ”Aldrig förr har det svenska utbildningsväsendet genomgått en så omfattande reformprocess som precis just nu” och så vidare.

I en del av talet tar Björklund sin utgångspunkt i det forna Jugoslavien och massakern i Srebrenica. Björklund gör en poäng av hur viktigt det EU är för att behålla fred och frihet. Det är patosfyllt.

Men det hela byts till sin motsats när Björklund avslutar sin hyllning till EU med att dra likhetstecken mellan Jimmie Åkesson och Jonas Sjöstedt baserad på deras kritik mot EU. Samma sak har även skett tidigare i talet när Björklund dragit paralleller mellan S och SD i inställningen till arbetskraftsinvandring. Det hela är ovärdigt, andas populism och är obehagligt, inte minst i och med att det skänker SD legitimitet när man likställer partiet med övriga riksdagspartier.

Med tanke på att Björklund är andra alliansledaren att dra en linje mellan vänstern och främlingsfientligheten uppstår sett otäckt mönster. Men det visar också på en allians som har förlorat tron på sin egen regeringsförmåga, och där smutskastningen är det enda som återstår.