Otrygga anställningar ökar risken för ohälsa. ”Det här är ett strukturellt problem som inte handlar om individen”, säger forskaren Anna-Karin Waenerlund till Dagens Arena.

Antalet tidsbegränsade anställningar har ökat de senaste 20 åren. Ändringar i arbetslagstiftningen och att man öppnat upp för bemanningsföretag har gjort det lättare för arbetsgivare att anställa efter behov. I dagsläget är det omkring 697 000 som har tillfälliga anställningar. Bara det senaste året har en ökning skett med 51 000 personer, enligt Statistiska centralbyrån, SCB.

De fördelar som brukar lyftas fram med tidsbegränsade anställningar är att de ger en möjlighet att få in en fot på arbetsmarknaden. Det kan gälla om man är ung eller har varit borta från arbetsmarknaden under en längre tid. Men enligt en undersökning som TCO låtit göra har elva procent av de visstidsanställda varit hos samma arbetsgivare i fem år. Otrygga visstidsanställningar missbrukas inte sällan och staplas på varandra.

– Vissa riskerar att fastna med en fot i dörren utan att komma in på arbetsmarknaden på allvar. Jag kallar dem långtidstillfälliga, säger Anna-Karin Waenerlund, forskare vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, som i oktober disputerade på avhandlingen “Tillfälliga anställningar och ohälsa”.

Det som är unikt med den här studien är att den bygger på en långtidsstudie. Basen är resultat från enkätdata från 2007 där cirka 1 000 personer i en kommun har följts sedan 1981 då de gick ut grundskolan. En mindre grupp av studiedeltagarna har också intervjuats i 40-årsåldern.

– Då det är en långtidsstudie har vi kunnat titta på vilken betydelse tidigare villkor har för hur man mår. Vi ville se om det var just de tillfälliga jobben som leder till sämre hälsa. Rent hypotetiskt skulle man kunna tro att det är de som redan från början har sämre hälsa som får de tillfälliga jobben. Men så är det inte.

Resultaten i undersökningen visar tydligt att det är en större andel bland de tillfälligt anställda än de med tillsvidareanställningar som mår dåligt. I studien har Anna-Karin Waenerlund jämfört hur personerna skattade sin hälsa när de var 30 med hur de mådde när de var 42 år.

– Det är tydligt att de som mår dåligt av tillfälliga anställningar inte kan förklaras av att de redan tidigare mått dåligt. Även om det fanns en del som upplevde ohälsa redan när de var 30 så kan man se att försämringen är brantare hos dem med tillfälliga anställningar.

Under 2012 intervjuade Anna-Karin Waenerlund tolv av de personer som ingick i studien; både män och kvinnor från olika yrkeskategorier och socioekonomisk status. Samtliga som valdes ut hade haft tillfälliga anställningar under minst en femårsperiod.

I gruppen fanns personer som hade haft tillfälliga anställningar så länge som tio år på samma arbetsplats. Flera pendlade mellan att ha arbete och vara arbetslös under alltifrån någon dag till flera månader. Men ingen ville tala så mycket om sin arbetslöshet. De som inte hade jobb var angelägna om att skaffa ett, och de som hade tillfälliga anställningar ville ha en tillsvidareanställning, berättar Anna-Karin Waenerlund.

– ”Vad har jag för val?” sa de. “Det är bara att gilla läget eller dö.” Att aldrig riktigt veta något om framtiden, när man kan få ett jobb och om pengarna ska räcka skapar stor oro. Många kände sig ganska så slitna, trötta och förbannade på situationen. En del hade också fått svårt att sova.

– Som tillfälligt anställd upplever många att de blir utnyttjade, att de har svårt att föra fram synpunkter och kritik inom organisationen. Rädslan för att uttrycka sig handlar om att man inte ska få förlängd anställning. Många upplever också att det känns meningslöst eftersom de inte ska vara kvar så länge.

När intervjuerna genomfördes var personerna 47 år, en ålder då fler har ett tyngre försörjningsansvar. För de som är ensamstående eller har en partner som inte har ett jobb blir situationen särskilt tuff.

– Jag tror ju alltid att det är lättare när man har en tillsvidareanställning och man själv kan bestämma när man vill sluta ett jobb. Men många har beskrivit att det kanske fungerade när man var yngre, men när man får barn blir det ännu viktigare att ha en trygg lön. Man vill kunna planera.

Anna-Karin Waenerlund säger att politikerna ofta har ett ekonomiskt perspektiv, men när man beslutar om arbetslagar och anställningskontrakt måste man ta med folkhälsoperspektivet också, anser hon.

– När otrygga anställningsförhållanden får konsekvenser för människors hälsa blir det också en kostnad för samhället. Jag tror inte alltid det följer med när besluten tas.

Andelen med tillfälliga anställningar är störst bland unga och särskilt kvinnor. Anna-Karin Waenerlund har inte studerat vad det beror på, men tror att en del av svaret ligger i att andelen tillfälliga anställningar varierar inom olika näringsgrenar.

– Inom hälsa och omsorg är till exempel 20 procent tillfälliga anställningar. Inom hotell- och restaurangbranschen är 40 procent tillfälligt anställda.

Läs även: ”Stoppa missbruket av visstidsanställningar”