Årets första partiledardebatt i riksdagen rusade snabbt upp i högt tonläge. Det var ett av flera tecken i den förmiddagslånga debatten på hur stämningen i svensk politik har skruvats upp när vi nu gått in i ett valår.

Moderaterna och alliansregeringen har fått kritik för att vara trötta och ha slut på idéer. Den uppfattningen delas till och med av  den före detta moderatministern Anders Björck, som på morgonen sa i P1 sa att “Det finns en trötthet i dag hos Moderaterna, samma trötthet som man såg hos Socialdemokraterna när de förlorade valet 2006”.

Fredrik Reinfeldt ville tydligt visa på initiativförmåga i sitt inledande anförande. Jobben kommer att bli valets huvudfråga, konstaterade statsministern. Det borde vara svårt att prata bort att arbetslösheten har ökat under alliansregeringen från sex procent till närmare åtta procent. Men Reinfeldt gjorde ändå ett försök på ett sätt som påminde om hans famösa uttalande om att Sverige har låg arbetslöshet om man bara tittar på “etniska svenskar mitt i livet”. Nu var det utlandsfödda, funktionshindrade och personer över 55 som främst ligger bakom arbetslöshetssiffrorna, menar Reinfeldt.

Mikael Damberg, som är ställföreträdare för Stefan Löfven som saknar riksdagsplats, valde i sin replik till Reinfeldt att kritisera regeringen för det ökande budgetunderskottet, som är det största sedan överskottsmålet infördes år 2000. Det fick Fredrik Reinfeldt att brusa upp. En påtagligt irriterad statsminister raljerade över att detta knappast är något som Damberg ligger sömnlös över på nätterna. “Märks att jag klivit på en öm tå”, konstaterade Damberg.

Samtliga partiledare var påtagligt valårstaggade i debatten. Åsa Romson lyckades med konststycket i svensk politik att få upp klimatfrågan högt på dagordningen. Klimatfrågan oroar många svenskar och människor i världen, men det verkar inte vara något som får Reinfeldt att ligga vaken om natten, sa hon med en tydlig passning till statsministerns tidigare utspel.

Klimatet är sannerligen inget som är prioriterat av Fredrik Reinfeldt. Senast han ens nämnde ordet i riksdagen var 2010. Alliansens självutnämnda gröna röst, Centerpartiet, fick i stället försvara regeringens satsning på brunkolsverk i Tyskland och Polen via Vattenfall, ökade koldioxidutsläpp och att Sverige säljer utsläppsrätter utomlands. “Men vi har sjudubblat vår satsning på vindkraftverk!”, påpekade Annie Lööf.

Förutom jobben och klimatet var skolan det ämne som framför allt debatterades. Även på det sistnämnda området var det en tydligt pressad regering som intog försvarsposition. Som brukligt förklarade Jan Björklund att han inte kan ta ansvar för den skolpolitik som “varit fel i decennier”. “Jan Björklund har gett ansvarslösheten ett ansikte i svensk politik”, replikerade Mikael Damberg.

Jonas Sjöstedt har haft den förmodligen mest hektiska arbetssituationen den senaste veckan med partikongress och debatten om välfärdsvinster mot Annie Lööf i Agenda i söndags. På partikongressen fick han viss kritik från partimedlemmar för att Vänsterpartiet satsar stort på en fråga – stopp för vinster i välfärden – i valet. Kanske var det därför han nu i stället valde att trycka på klimatet och arbetsvillkor. Företag ska inte kunna säga upp personal och ersätta dem med bemanningsanställda, slog han fast.

Även Sjöstedt blev bemött i raljant ton av Reinfeldt. Det är efterfrågan som pressar arbetsgivarnas ekonomier och vi kan inte göra något åt det, var statsministerns förklaring. Det går visst att påverka via lagstiftning, menade Sjöstedt.

Det övergripande intrycket av debatten var att det var en i opinionen hårt pressad regering som i dag intog en tydlig försvarsposition. Ingen av alliansledarna tog repliker på varandra eller kritiserade något annat parti inom regeringen. Enad front utåt var budskapet.

Men tröttheten har de svårt att skaka av sig.

Det var inte förrän i ett replikskifte med Sverigedemokraternas Björn Söder, som fått rycka in i Jimmie Åkessons ställe, som Fredrik Reinfeldt visade ett uppriktigt engagemang. Han är som allra bäst i debatter mot Sverigedemokraterna. Där är hans moraliska kompass tydlig. Sverigedemokraterna bryr sig inte om fakta utan baserar sin politik på löst tyckande. Det är oseriöst, menar Fredrik Reinfeldt.

Om Reinfeldt skulle lyckas ingjuta samma energi i övriga politiska frågor skulle valutgången se mer oklar ut i dagsläget.