ESSÄ. Städers ojämlikhet tar sig ofta uttryck i geografisk segregation. Men segregationen har också andra dimensioner, som dessutom kan kopplas till skillnader i hälsa, skriver statsvetaren Karl Gauffin.
Högt ovanför São Paulo hovrar helikoptrarna. Invånarna i den brasilianska metropolen har världens största helikopterflotta, fler än New York och Tokyo. Naturligtvis är det inte vilka invånare som helst som har tillgång till detta transportmedel, men ett ökande antal miljonärer i staden ser helikoptern som ett nödvändigt redskap för att smidigt ta sig från tak till tak.
Berättelsen om helikopteröverklassen i São Paulo har en närmast mytologisk karaktär, kanske för att den ger en sådan övertydlig bild av social stratifiering. Eliten befinner sig bokstavligen ovanför resten av folket, med alla fördelar det innebär. De flyger genom den klara höga luften, undviker den kaotiska trafiken och det smutsiga livet på gatunivå samtidigt som deras farkost spyr ut föroreningar över staden.
Vi förflyttar oss från Brasilien till England och i stället för att gå ombord på en helikopter stiger vi på en tunnelbana. I början av 2000-talet innebar en resa med tåget Jubilee Line från centrala London i östlig riktning en snabb färd mot föryngrad dödlighet. För varje station förlorade den manliga befolkningen ett år i genomsnittlig livslängd och när vi efter en kvart kommit fram till Canning Town var vid den tiden medellivslängden bland män drygt 72 år i stället för drygt 78 år vid Westminster där vi började vår resa.
Utan en förståelse för andras liv minskar den politiska viljan att göra något åt den sociala, ekonomiska och hälsorelaterade ojämlikheten som världens städer är drabbade av.
Segregation avser i dagligt språkbruk en uppdelning av staden i områden vars demografiska, geografiska och socioekonomiska karaktär skiljer sig åt. Uppdelningen är alltså kopplad till ojämlikhet, inte minst med avseende på hälsa, sjukdom och dödlighet. Inom den medicinska sociologin och socialepidemiologin har segregationens konsekvenser för liv, hälsa och sjukdom länge varit av stort intresse. Uppdaterade kartläggningar och interaktiva online-verktyg över de dramatiska skillnaderna i medellivslängd inom samma stadsdelar och på samma tunnelbanelinje gör segregationen greppbar på ett effektfullt vis.
I Stockholm har den hisnande skillnaden på 18 år i medellivslängd mellan högutbildade i Danderyd och lågutbildade i Vårby gård omskrivits de senaste åren. Faktumet att endast 45 minuter med tunnelbanans röda linje skiljer de bägge platserna åt bidrar kanske till att denna ojämlikhet fått så stor uppmärksamhet.
Vad går genom huvudet när vi pratar om Danderyd? Hur skiljer sig de tankarna från förmodanden om platser som Vårby Gård? Svenska städers förorter är behäftade med reella privilegier och problem, men även med djupt rotade föreställningar om platsernas verklighet. Segregationens rumsliga åtskiljande av befolkningsgrupper får tyngd och mening av generaliserande antaganden och mediala berättelser. När förorten framställs som en hotfull plats, en no-go-zon eller en grogrund för terrorism ger det legitimitet till förslag som militärinsatser eller polisingrepp som svårligen skulle accepteras om de riktades mot en innerstadsbefolkning.
Somliga platser i staden tycks endast avsedda för en viss del av befolkningen.
Segregationsprocesser kopplade till klassamhället och till rasifiering gör staden till en arena för sociala maktrelationer, något som länge har diskuterats bland annat av kulturgeografen Irene Molina vid Uppsala universitet. Narkotikahandeln i förorterna rubriceras som ett stort problem med kopplingar till gängkriminalitet och våld. Samtidigt får vi ta del av Brottsförebyggande rådets rapport som visar att i Stockholm är konsumtionen av alkohol och narkotika är som störst bland unga människor i de rika delarna av staden. Ungdomarna från dessa områden misstänks dock mer sällan för narkotikabrott och när SVT intervjuar en langare som attesterar att utan innerstans kundkrets skulle affärerna aldrig gå runt framkommer kopplingen mellan överklassens livsstil och de utsatta förorternas svårigheter med all önskvärd tydlighet.
I diskussionen om ojämlikhet som samhällsproblem är det ofta fokus på det elände som drabbar eller förorsakas av den missgynnade delen av befolkningen. En breddad debatt skulle emellertid också ta hänsyn till faktumet att problem bland utsatta grupper inte sällan kan kopplas till den framgång och det välstånd som privilegierade grupper åtnjuter. Kanske kan vi finna fler exempel på detta om vi utvidgar vår förståelse av segregation till att även innefatta andra dimensioner.
Vi återvänder till den avgasstinna luften i Brasiliens största stad, där segregationen inte bara är horisontell i form av knivskarpa gränser mellan nedgångna slumområden och välbärgade trädgårdsidyller med palatsliknande villor, lummiga grönområden och simbassänger på lyxlägenheternas balkonger.
Segregationen är också vertikal med en exklusiv skara som tillbringar delar av sin tid i luften, ovanför stadens giftiga avgasmoln. Forskare från Institutet för hållbarhet och hälsa vid São Paulos universitet beräknar att fram till år 2030 kommer omkring 250 000 invånare att dö av sjukdomar kopplade till den förorenade luften. Förutom att det är bekvämt och avgasfritt att slippa bilköerna anger helikopterresenärerna säkerhet som skäl till sitt val av transport, trafikolyckorna är många och överfall utgör ett stort problem i Brasilien där mordfrekvensen är 24 gånger högre än i Sverige.
Olika fortskaffningsmedel kan alltså direkt kopplas till hälsorisker eller fördelar, men det som verkligen skiljer den flygande eliten från folket på gatan är förstås inte transporten i sig utan de resurser som gör färden möjlig. Den sociala och ekonomiska ojämlikheten i Brasilien är bland de högsta i världen och tar sig uttryck i stora skillnader i sjukdom och död.
Problem bland utsatta grupper kan inte sällan kopplas till den framgång och det välstånd som privilegierade grupper åtnjuter.
Avgaser framstår kanske som en kollektiv hälsorisk för alla som bor i en nedsmutsad stad, men i stora epidemiologiska studier visar sydamerikanska forskare att föroreningarna drabbar somliga hårdare än andra. Att den fattiga befolkningen lider mer av den dåliga luften kan förklaras på två samverkande sätt: för det första är de mer exponerade för avgaser än den rika befolkningen, de bor vid motorvägar och fabriker och tillbringar dagarna på gatorna. För det andra är de mer sårbara för avgasernas hälsovådlighet. Sjukdom, utmattning och fattigdom gör att de är dåligt rustade för den påfrestning som föroreningarna innebär.
São Paulos helikoptrar ger ett väldigt konkret exempel på vertikal stratifiering, men segregation på höjden förekommer också i andra former. Att bosätta sig i skyskrapors takvåningar eller på förmögna gräddhyllor som tronar ovanför staden ger frisk luft, avskildhet, utsikt och en möjlighet att blicka ner på resten av världen. Los Angeles mest penningstinna stadsdel med det i sammanhanget passande namnet Bel Air klättrar uppför sidorna på Santa Monica Mountains.
I Peking kan överklassen fly smutsen och smogen på gatan genom att bosätta sig i villakvarter byggda ovanpå stadens skyskrapor. Internationella medier har uppmärksammat den förmögne professorn Zhang Lin som lät frakta upp åtskilliga ton sten till taket på ett 26-våningshus. Väl där uppe färdigställdes ett mindre bergskomplex ur vilket ägaren kunde mejsla fram sitt drömhus. De boende på våningarna under började snart klaga på läckor och stora sprickor i tak och väggar, deras hem höll bokstavligen på att krossas under deras grannes enorma massa. Tankarna går till den klassiska pyramidillustrationen av det kapitalistiska systemet och hur de arbetande klasserna bågnar under överklassens vikt.
Somliga platser i staden tycks endast avsedda för en viss del av befolkningen – den horisontella och den vertikala segregationen handlar om att skilja människor åt rent rumsligt. I många städer går det dock även att urskilja en annan form av segregation i vilken människorna inte är separerade av rum utan av tid. Tunnelbanor världen över ger tydliga exempel på denna temporala segregation. Människor med olika yrken och arbetstider använder tunnelbanan vid olika tider på dygnet.
Om vi återgår till Stockholm och jämför den tidiga trafiken vid den röda linjens ändstationer är kontrasterna stora. I Norsborg söder om Stockholm är antalet resenärer på tågen mot city relativt jämnt fördelat över hela morgonen (bild 1 nedan). Det är troligt att detta kan kopplas till att en förhållandevis hög andel av stadsdelens befolkning arbetar under osäkra förhållanden eller befinner sig i arbetslöshet. Skiftarbete, behovsanställningar och obekväma arbetstider gör att antalet resenärer är lika högt på förmiddagen som tidigt på morgonen.
Så icke i Danderyd där det stora antalet fastanställda kliver på tunnelbanan runt åttatiden (bild 2 nedan). Jämfört med Norsborg sitter en betydligt lägre andel av resenärerna från Danderyd på tunnelbanan så tidigt som klockan 06.30.
Även i världsstädernas stora affärskvarter vistas medlemmar ur samhällets topp- och bottenskikt, fast på olika tider av dygnet. Dagtid är Midtown Manhattan i New York ett epicentrum för globalt näringsliv då gatorna, kontoren och de exklusiva lunchrestaurangerna befolkas av välbetalda affärspersoner. På kvällen stänger kontoren och lunchrestaurangerna medan gatorna blir till nattlig vistelseort för stadens växande hemlösa befolkning. Av New Yorks hemlösa tillbringar ungefär 60 procent av dem som inte får plats på stadens härbärgen nätterna på Manhattan och i dess affärskvarter, enligt organisationen Coalition for the Homeless.
Samtidigt samlar sig boende i Midtown Manhattan i protest mot stadens planer att inrätta ett boende för hemlösa i en gammal hotellbyggnad på 58:e gatan. Många av de protesterande säger sig vilja hjälpa hemlösa, men de vill inte dela bostadskvarter med dem. Slagorden på plakaten skulle lika gärna kunna ersättas av ”NIMBY: not in my backyard”, ett uttryck som har använts sedan 1980-talet för att kritiskt beskriva protester där man erkänner behovet av projektet som sådant, bara inte ”just här”.
Boendesituationen i New York är svår, precis som i många andra av världens storstäder. Stigande hyror och indragna bostadsbidrag har gjort att antalet hemlösa i New York i dag är större än någonsin. Ur hälsosynpunkt är det en starkt utsatt grupp – fysisk och psykisk ohälsa, missbruk och utsatthet för våld är långt mycket vanligare bland hemlösa än bland den övriga befolkningen.
Den vertikala och temporala segregationen är inte lika omdiskuterad och förstås inte lika betydelsefull som den horisontella segregation mellan stadsdelar som vi vanligtvis pratar om. Däremot kan denna typ av segregation användas som en illustration av en oroväckande tendens i samhället, nämligen den växande bristen på mänskliga möten utanför den egna gruppen.
Den vertikala och temporala segregationen samverkar med den horisontella.
Den vertikala och temporala segregationen samverkar med den horisontella i att skapa platser och tider av avstånd och det blir tydligt att detta i många avseenden är ett resultat av överklassens strävan efter avskildhet. De så kallade parallellsamhällen som ofta beskrivs som en följd av bristande integrationsvilja bland människor i utsatta förorter kan också förstås i termer av eliternas avståndstagande gentemot resten av folket.
Segregationens olika dimensioner synliggör en av dess oundvikliga följder. Om vi rör oss i samma homogena stadsdelar, om vi nyttjar stadens resurser på olika tider, om vi i extremfall befinner oss i olika vertikala strata, då minskar chansen att vi träffar varandra, hamnar i samtal och förstår hur den andre lever sitt liv. Det är bland annat denna typ av avstånd och förfrämligande gentemot andra invånare i staden som underlättar att somliga lever på ett sätt som får negativa konsekvenser för andra.
Utan en förståelse för den andres liv minskar också den politiska viljan att göra något åt den växande sociala, ekonomiska och hälsorelaterade ojämlikheten som världens städer är drabbade av.
***
Följ Arena Essä på Facebook
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
