Öppna Kriskommissionen har gjort ett väldigt viktigt arbete i sin textanalys av S-märkta bloggar, debattartiklar och interna dokument. De har noggrant lyckats ringa in ett av Socialdemokratins stora problem. Det enda som förvånar mig är nu att de själva inte verkar ha förstått vikten av vad de kommit fram till.
I sin rapport Om idéutveckling lyfter Öppna Kriskommissionen fram vikten av att samhälleliga strukturer underordnas den enskilde individen. Detta är en ytterst viktig insikt då det finns en mängd samhälleliga strukturer som i högsta grad står i vägen för människors frihet. En sådan är den ekonomiska ojämlikheten som sedan 1970-talet åter igen börjat växa i Sverige.
På Dagens Arena konstaterar Öppna Kriskommissionen att Socialdemokraternas ideologi bygger på ”frihet, jämlikhet och solidaritet”, men utan att lägga något intresse vid vikten av dessa tre ords gemensamma och inre ordnings betydelse. I stället konstaterar man att Socialdemokratin måste byta ut dessa ord till ”solidaritet, rättvisa, jämlikhet och hållbarhet”. Men ”frihet, jämlikhet och solidaritet” är inte bara tre fina ord som någon radat upp bredvid varandra. De är värdefulla just i sitt gemensamma sammanhang.
Arbetarrörelsen blev svaret på att fattiga arbetare och bönder tog den franska borgerliga revolutionens idé om ”frihet, jämlikhet och broderskap” på större allvar än den franska borgarklassen själv. Man delade den grundläggande förståelsen för att frihet endast kan bli en reell verklighet där det råder jämlikhet mellan människor. Och att solidaritet mellan de ojämlika är den grund som krävs för att orka strida för jämlikheten. Att byta ut dessa tre ord mot några som känns lite ”fräschare” betyder också att vi måste byta ut hela vår förståelse för hur människans frihet kan förverkligas och hur vi måste organisera oss för att komma dit.
När Öppna Kriskommissionen på Dagens Arena vänder på orden vänder de också på idén om hur vi skall arbeta för människans frihet. Solidaritet, förklarar Öppna Kriskommissionen, bör vara när individen påförs ett “egenansvar” som hindrar individen från att belasta ett redan sårbart och ojämlikt samhälle. I sin debattartikel frågar de sig huruvida det är rimligt att t.ex. människor sjuka av övervikt över huvud taget skall få ta del av vår gemensamma välfärd.
De individer som inte belastar systemet skall i stället belönas genom att man framhäver det ”goda arbetet” dessa mönstermedborgare utför, i stället för att som i dag arbeta för allas rätt att få ta del av det goda arbetet (läs ”full sysselsättning”). Det är inte helt osökt som mina tankar förs till hjältemartyren Pavel och mönsterarbetaren Gorbatjov.
Problemet med denna nya samhällsordning är att den går stick i stäv med vår ambition om ett samhälle där samhällsstrukturer underordnas individen. Att kvinnors ofrihet grundas i ojämlikheten mellan män och kvinnor är inte längre något främmande för arbetarrörelsen. För de som intresserar sig för hälsotillstånd och socioekonomiska samband är det också ett väl känt faktum att människors ohälsa (speciellt när det kommer till kraftig övervikt) har klara samband med ekonomisk ojämlikhet. En progressiv politik kämpar för att utjämna de strukturer som ligger till grund för människors ofrihet. Inte för att påföra egenansvar på de som drabbas av dem.
Det är ett “skyll dig själv och skit i andra”-samhälle som Öppna Kriskommissionen skisserar upp på Dagens Arena. En individualiserings- och avpolitiseringsprocess som hjälper till att dölja de samhällsstrukturer som som faktiskt ligger till grund för människors ofrihet. Ett sådant samhällsprojekt är allt annat än progressivt. Och om vi verkligen menar allvar i vår strävan att frigöra individen så måste vi sätta kampen mot ojämlikheten i främsta rummet.
Så vad har då Öppna Kriskommissionen trots allt detta hittat som är värdefullt? Jo, i sin metod och avgränsning har man pekat ut den bristande punkten mellan Socialdemokraternas förnyelseprocess och ett allt mer sviktande väljarstöd. Man har åter visat på det fruktlösa i att vända sig till några partianslutna bloggare, internetprofiler och debattörer för att försöka förstå varför majoriteten av den arbetande befolkningen inte längre finner tröst i att rösta på dem.
Jesper Nilsson, chefredaktör Dagens Konflikt.
Jag har i egenskap av en av undetecknarna av debattartikeln Jesper Nilsson replikerar skrivit ett svar på min blogg ”Jämlikhetsanden”.
Tack Jesper för en bra analys. Hoppas på att få se mer av Dagens Konflikare på Dagens Arena.
Det är anmärkningsvärt att Jesper Nilsson väljer att i sista stycket mer eller mindre underkänna som metod att studera närmare vad medlemmar i Socialdemokraterna tycker och tänker i olika frågor.
Det var något nytt.
Undersökningsmaterialet har varit omfattande där många partimedlemmars bloggar, debattinlägg med mera har studerats. Vi som skrev under artiklen är några som har arbetat med detta. Vi i Öppna Kriskommissionen sitter inte och tittar på vad vi själva skriver. I detta arbete handlar det om att titta på vad många medlemmar har skrivit och fört fram.
Ska man strunta i det?
Det verkar som om det inte finns en annan ordning än den neoliberala inte ens när sossar diskuterar om utveckling av sin egen politik. Det är signifikant att man hävdar att solidaritet även vilar på egen ansvar och ger exempel på hur SJÄLVMORALEN ska ha företräde. Detta är inte bara ett exempel på Moderaternas nyspråk utan ett osynliggörande av de värden som hela politiken bygger på. Eller byggde på innan Göran Persson styrde kosan mot Sv Näringsliv.
En del av Socialdemokratisk politik och ideologi är att GÖRA RÄTT FÖR SIG” Det har alltid funnits där och är en av pelarna i politiken. Det är som om all borglig nyspråk och ”välfärdsbygge” har lagt en dimridå över det som inte bara har varit självklart utan en förutsättning för det Sverige vi har idag. Eller mer, hade”
Skärp er för helevete!
Hur djävla svårt är det att inte vara och tänka och resonera som en borgare?
You’ve hit the ball out the park! Inrdecible!
Människor har en mängd olika riskbeteenden. Av någon anledning är det dock vissa beteenden som oftast lyfts fram. Ett av dom är det som leder till övervikt, ett annat är rökning.
Om människor ska ta särskilt ansvar för riskbeteenden, är det orimligt att det endast gäller vissa. Det finns många exempel, så många att det för mig framstår som omöjligt eller alltför kostsamt att utreda, värdera och prissätta detta, om man nu skulle vilja det. Några exempel följer här:
- sexuella riskbeteenden (oskyddat sex t.ex., könssjukdomar bl.a.)
- farliga sporter
- köra bil med alkohol i kroppen
- köra bil över hastighetsgränsen
- köra bil och prata i mobil
- cykla utan hjälm
- dålig mathantering (matförgiftningar)
- bristande handhygien (förkylningar bl.a.)
- ignorera sjukdomssymtom (förvärrad sjukdomsutveckling)
- inte följa läkarrekommendationer
Detta är bara några spontant påkomna exempel. Kanske även att snickra och fixa hemma (utan att vara utbildad) kan räknas in här? (tusentals skadas varje år). Vilka riskbeteenden har du?
Övervikt och fetma är som bekant vanligare i lägre klasser. Liksom rökning. Är det därför dessa exempel ofta lyfts fram? Det är en uppriktig (och viktig) fråga!
Det gäller att se hela sammanhanget när det handlar om artikeln men framför allt när rapporten läses.
Just rapporten och dess innehåll undrar jag om en del skribenter och kritiker har tagit sig tid till att läsa. Gör man det inser man snabbt att kritiken om att Öppna Kriskommissionen skulle hysa borgerliga åsikter stämmer. Så jag rekommenderar att rapporten läses. Här är adressen:
http://www.slideshare.net/Johanwesterholm/rapport20-ii20om20idutveckling1
Det är så att socialdemokratin inte skapades för att bygga system eller strukturer, inte heller med vissa ledord som ursprungsstart. Socialdemokratin startade för att ge den enskilde människan inflytande och makt över både sitt eget liv men också i det samhälle man levde i.
Ord som solidaritet, frihet, jämlikhet och rättvisa är metoder för att kunna skapa ett samhälle där människor får möjlighet att nå in fulla potential och förverkliga sina drömmar om det goda livet. Det är de vägar som socialdemokratin har valt för att bygga ett bättre samhälle med hjälp av. Borgerligheten har helt andra vägar.
Det är med andra ord inte vår metod som är huvudpunkten men däremot de huvudpelare som ska skapa möjligheter för människor.
Dock måste man komma ihåg att den första fasen av socialdemokratin handlade mycket om vad man själv och tillsammans med andra kunde göra för att förändra samhället och därmed sin egen framtid. Det var då som kooperationer startades, kampen för att organisera sig fackligt och skapandet av ett parti sattes igång.
Människor tog själva tag i saken, inte för att staten sa det till dem utan för att de kände ett egetansvar och omsorg för andra.
Det är något som har glömts bort och som tyvärr fortfarande går att utläsa hos vissa. Man tror att staten ska ordna allting och att staten vet bäst. Den formen av tänkandet fick hela offentliga sektorn att stelna till och stoppa den utveckling som var på väg.
Målet för socialdemokratin med offentlig sektor är inte att denna ska en gång för alla vara fix och färdig. Tanken är att via den frigöra människor, även de som arbetar. Här ska finnas en mångfald av idéer som förverkligas, verkligt inflytande för anställda som får möjlighet att arbeta med det man tycker om. I det ligger också exempelvis att låta olika skolor, sjukhus och äldreboende få utveckla sig själva åt vilket håll dessa vill.
Den tid vi lever i och den tid som framtiden bär med sig kommer troligtvis de mest välutbildade generationer som någonsin levt på jorden att existera. Vi kan redan idag se hur människor vill allt mer ta eget ansvar. Det kommer att öka. Det egna ansvaret för att vara med och bygga framtidens samhälle. Varför ska människor förvägras att vara med i detta?
Egenansvar handlar om allt och är också en del i det solidariska tänkandet. Vi ställer solidariskt upp för varandra, hjälper varandra och stöttar men i det ligger också en förväntan om att den man ställer upp för ska ges möjlighet att kunna bli självständig och delaktig igen. Det i sin tur skapar ett egenansvar som vi får ta del av den dag vi behöver hjälp och stöttning.
Solidaritet handlar inte om att passivisera den andre utan om att stärka den andre. När den andre stärks växer den som person. Den kommer i sin tur att stötta andra eller den som stöttade den. Det är verklig solidaritet. Allt annat är att passivisera den andre och anse att man själv vet bäst. Det står inte socialdemokratin för. Människor ska stärkas och få all hjälp som finns. Det är ett sådant samhälle som ska skapas men i det ligger också att vi alla är med och bygger framtidens samhälle.
Varför vill en del skribenter at medborgarna ska passiviseras?
Socialdemokratin ÄR i kris. När socialdemokraterna borde, inte bara fundera över, vad som skapar den globala kapitalismens kris och hur vi ska komma ur den till ett anständigt socialt och demokratiskt samhälle, utan hur man ska göra något åt detta i praktiken, så håller man istället på att vela i borgerliga ideologiska flum-tankegånar om frihet och individ och skyler på feta och svaga individer. Vem är det som har ett riskbeteende, vilket system är det som leder till det och kraschar och vältrar över konsekvenserna på arbetarklassen i stort, som står helt utan skuld?
Herregud, sossarna bli ett arbetarparti igen. Bort med hela ledningen och alla dessa patetiska högerbloggare.
Jag rekommenderar att man studerar våra bloggar. Där får man klart för sig att vi är inga högerbloggare. För högerbloggarna gillar inte den politik vi vill föra för de anser att den är vänster.
Jag anser mig stå till vänster i svensk politik och det återspeglas också i det jag skriver.
När det gäller det om den överviktige så att vi har en insikt om att detta handlar om klassfråga och att lösningen på att ge människor nya möjligheter ligger i en politik för jämlikhet. Jämlikhetsanden pekar klart ut detta som det som är bäst. Hela systemet och samhället måste brytas upp och göras om så att människor får stöd och kan använda sig av detta på en rad olika sätt.
Jag lånar ett par meningar från min partikollega Peter Andersson när det handlar om detta: ”Sjukvården måste samtidigt vridas till ett större fokus på förebyggande hälsoinsatser , allt för att minska behovet av den mer traditionella sjukvården OM artikeln tidigare kunde ge en annan bild så beklagar vi det.”
När man gör en utredning skriver man normalt en sammanfattning och utifrån denna gräver man sig möjligen ned i detaljer. Den artikel som publicerats i Arena kan ses som en vägledning till vad utredningen avser och här kan man konstatera medicinsk okunskap, statistisk okunskap, psykologisk okunskap, ekonomisk okunskap ochokuokunskap om bärande element i begrepp som solidaritet. Utifrån denna artikel finns ingen anledning att gräva sig ned i materialet. Solidaritet bygger på ömsesidighet, en ömsesidighet som tar hänsyn till människors skröplighet, oförmåga, otur, olyckliga omständigheter, förutsättningar dvs en slags ömsesidigthet att hantera de risker livet, som är en farlig affär, för med sig. Det är en väg att minska kravet på egenansvar, ett sätt att fånga upp människor som inte med vilja och intelligens kan ta sig fram. Att vården skulle bygga på förebyggande åtgärder låter ju bra, men i praktiken vet man inte vad etiologin är bakom depression, psykos, ångest, alkoholism, rökning, samt ett stort antal organiska, fysiska sjukdomar och därmed saknas möjligheten att lämna över till den enskilde att ta egetansvar eftersom inga råd kan ges av betydelse. Motion, allmänt hälsotillstånd etc. är korrelerat med andra samhälleliga företeelser som t.ex. arbetsmiljö, arbetslöshet, skola, äktenskap, barnomsorg, utbildning osv. Det går inte att styra den enskilde människans öden i livet och att låta klåfingriga politiker sätta agendan utifrån bristfälliga kunskaper är av ondo. Ska t.ex. Veronica Palm, utbildad till barnsköterska, ett par år på finansdepartementet (vad gjorde hon där? sekreterare?) besluta om medicinska kriterier? Om hur den enskilde männsikan ska utforma sitt liv för att få del av samhällets resurser?