förhoppningar och grusade illusioner.
En jakt på välskrivna reportage, givande boksamtal, överlevnadsstrategier i en trång kulturvärld och inspiration från den gamla skolans bögkultur.
2 x Atlas onsdagen den 28:e april
Publicerad 2010-04-27 16:51
I morgon onsdag kan man träffa två av Atlas mest uppmärksammade författare just nu:
Mats Deland talar om hur Sverige har kunnat bli en fristad för krigsförbrytare med folkrättsjuristen Mark Klamberg på ABF-huset i Stockholm, klockan 18.00. En timme senare, 19.00, talar Stephan Mendel-Enk om sin hyllade romandebut på Hedengrens bokhandel.
Kom och lyssna!
Publicerad 2009-11-16 10:24
Det här stod att läsa i GP i helgen: "Kuba, och än mer kubanerna och alla de som med olika drömmar kommer dit, växer i texten fram i den tystnad som inte går att utläsa ur vare sig politiska propagandatexter eller soliga turistbroschyrer. Framför den tystnaden väljer Josefine Adolfsson att vända. Allt annat hade också varit omöjligt i en roman som så respektfullt formar sig till ett försvar för varje människas rätt att definiera sig själv, sina drömmar och sitt liv. Höstens stora läsupplevelse för mig."
Läs hela recensionen här.
Publicerad 2009-11-02 10:36
Alla böcker som vi ger ut är våra barn och det är tabu att älska något av barnen mer än andra, men just den här veckan vill jag säga några personliga ord om Josefine Adolfssons kubaroman Farlighetslagen. När jag lyssnade på den iranska kvinnorättsaktivisten Parvin Ardalan på Södra teatern för några veckor sedan fick jag en djup tankeställare om internationellt samarbete och bistånd. Den malande känslan av obehag har varit med mig i Warszawa och arbetet där inför Europride nästa år och hur fullkomligt i händerna de aktivisterna är på utländska (bland annat svenska) bidragsgivare. Varför blir det så lätt monolog och övertro på den egna problemformuleringsförmågan? Kuba och Mellanöstern är sådan frågor som många har tydliga åsikter om. Tror sig veta. Tror sig kunna ge tydliga svar. Oftast är svaren till hundra procent förutsägbara utifrån personens politiska identitet och närmaste omgivning. Farlighetslagen är ett slag för lyssnandet. Lyssnandet är en lika fantastisk som underskattad metod för att få kunskap om världen. Jag lyssnar genom romanens huvudperson Jenny och även om bilden av Kuba blir ännu svårare att greppa, känns det i alla fall som att skissen utgår ifrån något kubaner försöker säga och inte min egen ideologiska tolkningsram. Adolfssons roman säger så mycket om projiceringar och drömmar. Jag bär den med mig i tankarna varje dag. Kanske blir jag lite bättre på att lyssna. Hoppas det.
Publicerad 2009-09-29 17:26 1 kommentar
Min vän Petter Wallenberg är en av de mest generösa, roliga och begåvade personer jag känner till och den som gjort mest för att rädda mitt liv från tristess, stagnation och slentrianborgerlighet. Han är den som kan sporra de mest oväntade sidorna hos mig (som att uppträda på hans klubb Mums Mums i kjol och grisnäsa) och den som lyckas sätta igång en ohejdad skaparglädje (som att få för sig att våga dra igång en gratistidning med camp-profil tillsammans med honom). Petter var länge en väl bevarad hemlighet som få utanför en snäv bögjävlarkrets kände till. Det har sakta förändrats sedan han flyttade hem till Sverige för lite drygt ett och ett halvt år sedan. Sakta men säkert har fler och fler dragits med i revolutionen och ingår nu i den vidsträckta Mumsfamiljen.
Vår vänskap fördes på distans i nästan ett decennium. Det blev intensiva veckor ihop och långa telefonsamtal. I början skrev vi brev på flera A4-sidor. Att han flyttat tillbaka är effekten av en lång kampanj från framförallt min framför allt sida. Han satt där i London som en annan Anita Ekberg och låtsades nästan ha glömt sitt modersmål för att slippa förknippas med allt han lämnat bakom sig i Stockholms luggslitna och intoleranta söderförorter och jag gjorde vad jag kunde för att övertyga honom om att det ändå inte var så farligt här. Mycket hade hänt sedan 1995 och framförallt behövde vi honom.
Petter är nämligen svaret på många av våra bekymmer i Stockholm. På torsdag lanseras tidningen Mums som jag har haft förmånen att göra med Petter, Martin Bergström och den bedårande Tove Nilson. Jag har nästan aldrig fått arbeta i ett sånt begåvat och underbart sammanhang. När ni ser tidningen får ni lära känna Petter bättre. Det finns drag av oss alla i den, den är som ett ensambarn i ett stort kvinnokollektiv, men den andas och luktar Petter och det är han som triggat oss andra. Det här är bara början. Ni kommer snart att få lära känna honom ännu mer. Skatta er lyckliga. Han är precis vad vi behöver.
Publicerad 2009-09-09 13:11 1 kommentar
Bild: DN
Unga av i dag verkar tro att det kommer att bli andra rockigare bullar när de blir äldre och når tant- och gubbålder. Fat chance, säger jag. Dagens kids är ett på tok för präktigt släkte. De riktigt punkiga tanterna har vi nu. Det finns så många exempel på pippi-turned-tant. Särskilt bland textilkonstnärer, författare och klädskapare. Vad tråkigt vi skulle ha det utan dem. Jag hoppas att det finns en särskild plats i himlen för de mest egensinniga tanterna och där hoppas jag att Moki Cherry sitter på ett moln just nu. Tack för att du var galen nog att låta dina barn bo i en del av en utställning på Moderna, tack för att du var egensinnig, tack för att du var engagerad. Vi i frid, Moki och hälsa alla de andra punktanterna i himlen. Ni är djupt saknade.
Publicerad 2009-09-04 16:50
Bild: SI
Kära dagbok,
Så mycket har hänt sedan sist. Jag har varit i Katslösa där Gabriella Håkansson skriver på sitt magnum opus, sett Sveriges Stonehendge Ales stenar med tillhörande astroarkeolog (den pågående fajten mellan Bob Linds new age-anhängare och Ystads kommun är episk), suttit på tälttantsfik på Österlen och gud vet vad.
Bild: SI
Vad är dealen med Österlen? Detta kluster av tälttantsmys, lin och ull, drejande och täljande, hur har det uppstått? Är det kulturtanternas Florida – stället alla tanter efter en viss ålder flyttar till? Jag är så fascinerad. Inkörsporten till tovade österlenhattar såg jag på S:t Knuts torg i Malmö där det var Stajl by Malmö. En massa "designers" visade hemmasydda och hemmavirkade kläder och tygkassar. Man ser verkligen hur indietejerna som var där snart är på väg mot ett tyngre klädd-i-konst-beroende.
Bild: SI
Tycker ni att jag raljerar? Jag är bara avundsjuk. Jag vill också flytta till Österlen och dreja. Kan redan se det framför mig: mina dagar skulle bestå av lite kulturell akupunktur och någon trädgårdsrunda med organisk flädersaft, en sväng förbi en verkstad där man tovar tekupor och sen lite Werup och rödvin som en fin avrundning på kvällen...coh har man fått tillräckligt med kulturell akupunktur i några månader börjar man väl volontärarbeta som new age-guide åt Bob Lind.
Tittar djupt ner i samtidens grumliga vatten
Publicerad 2009-08-25 14:45 2 kommentarer
Ungefär så här såg väl modernisternas väg från myt, metafysik och berättelse ner till ett trippelnummer av OEI ut...
I kväll är det Manilla och bokhösten är igång på allvar. Inte nog med att Annina Rabe och Elise Karlsson har tappat besinningen totalt och lagt håret respektive köpt ny handväska inför Bonniersfesten så har dessutom säsongen inletts med en rabiat krönika i DN av Anna Hallberg som ondgör sig över krönikörer som skriver romaner, ett snarkmanifest som väckt känslor i brist på annat och en serie piffiga klippdockor som spår i pressreleaser har dykt upp på DN Kultur. Hur allt det här hör ihop har jag inte riktigt fått grepp om ännu, men jag anar viktiga tecken i tiden.
Som svar till Anna Hallberg kan jag säga att när man på förlag tagit emot tjugo duktiga och blodfattiga skolövningar till manus från så kallade riktiga författare vill man bara ringa upp första bästa krönikör som vill och tycker något och få dem att skriva en roman under pistolhot. Eller så här: Anna, jag förstår din ilska, men din tanke andas elfenbenstorn. Angående manifestet: jag förstår er irritation (se raderna ovan), men måste ni vara så fantasilösa, ogenomtänkta och fyrkantiga att Johan Lundberg genast utser er till sina nya bundsförvanter? Det om det. Nu ska jag se om jag kan sälja in en tolvpunktslista till Aftonbladet med saker som jag tycker verkar lite kul i förlagens annonser inför hösten. Får jag en helkropps byline också? Snälla.
Publicerad 2009-08-21 14:39 1 kommentar
Efter Aftonbladet Kulturs publicering av den minst sagt manipulativa och insinuerande artikeln av Donald Boström om påstådd organhandel i judiska händer på båda sidorna om Atlanten, känner jag mest sorg. Sorg över att den här typen av grova övertramp låser positionerna i en tid när allt fler faktiskt ställer sig kritiska till Israels övergrepp mot palestinier oavsett var de ursprungligen befinner sig på höger-vänsterskalan eller vad de har för inställning till USA (faktorer som brukar göra folks ställningstagande i Mellanösternfrågor till förutsägbara robotutlåtanden). Den här typen av dålig journalistik låser positionerna, river i infekterade sår och tjänar ingen annan än de som vill ha svartvita slagord att skrika för att döva egna samveten. Så här bygger man INTE en opinion mot Israels blodiga övergrepp och brottsliga politik. Det gör man genom sakliga argument. Det saknas inte väldokumenterade brott att ta upp. Jag känner mig illa berörd av besluten på den kultursida jag samarbetar med. Att sen Israels utrikesminister och Sveriges ambassad beter sig som jubelidioter låser bara positionerna ännu mer. Nu är plöstligt Aftonbladet ett offer och en förkämpe för yttrandefrihet och kan lägga locket på debatten om det smaklösa och kontraproduktiva i publiceringen. Sånt här längtar alla som vill skyla över Israels brott efter. Grattis.
Publicerad 2009-08-17 13:05
Snart är det dags för Thomas Anderbergs boklånga kritikessä Alla är vi kritiker att nå allmänheten. Den lanseras under bokmässan i Göteborg. Jag kan redan nu avslöja att fabulösa Petter Wallenberg har tecknat en exklusiv tygpåse som komplement till boken. Peppen är skyhög.
Publicerad 2009-08-11 16:22 1 kommentar
Dagens stora pseudonymgäspning. Gäsp. Gäsp. Vad engagerar egentligen min sorliga bransch? Skulle det här vara ett PR-jippo? I så fall var vi mer att lära av Black Ascot-killarna på Studio Total.