I dagens DN Debatt presenterar den nya S-ordförande Håkan Juholt och den nya ekonomiskpolitiske talespersonen Tommy Waidelich partiets politik för framtiden. Programmet har med rätta kritiserats för att vara fluffigt och bygga på en föråldrad syn av den svenska arbetsmarknaden. En sak som dock inte diskuterats är idén om de så kallade ”välfärdsjobben”.

Idén är hämtad från högertankesmedjan SNS Konjunkturråd. I ursprungsrapporten presenteras förslaget som punkt två i föreslagna förändringar av den svenska arbetsmarknaden. Punkt ett handlar om sänkta ingångslöner i servicesektorn och kommunal sektor. Där verkar Anders Borg ha varit inne och läst.

Under punkt två verkar dock de båda S-herrarna ha fastnat. Välfärdsjobb heter det. Det kanske låter bra, men vad betyder det?

Idén är att långtidsarbetslösa i ökande omfattning ska tvingas utföra arbeten inom välfärdssektorn (som annars inte skulle ha utförts). Tanken är att vi på så sätt ska få en bättre välfärd, de arbetslösa ska få en meningsfull sysselsättning och erfarenhet att använda i sitt jobbsökande.

Men vänta nu? Är det någon som hört talas om Fas 3? Långtidsarbetslösa som utför arbeten som annars inte skulle utförts? Arbeten som ingen efterfrågar och därför inte ger någon erfarenhet? Någon som hört de arbetslösa säga: ”Det här är avstjälpningsplatsen”?

Välfärdsjobb är nyspråk för Fas 3. Det är inte vägen framåt.

Det som behövs är anpassade arbeten, satsning på utbildning och en fungerande rehabiliteringskedja. Och såklart: en innovativ och grön näringspolitik. Och kanske lite solidaritet på det. Drägliga ersättningar till folk som förlorat jobbet eller är sjuka. Höjda löner för offentliganställda.

Och en grundläggande utgångspunkt: Det är inte de arbetslösas/sjukas fel att de är arbetslösa/sjuka. Punkt.